.

I några dagar nu har jag insett att jag är i ett kraftigt vägskäl i mitt liv, hur jag ska göra, saker jag har skymt undan för att slippa ta ansvar över besluten om mitt liv...
Ingen kan tala om för mig hur jag ska göra, men jag vet mycket väl vad jag borde göra samtidigt som det finns saker jag vill göra och saker jag absolut inte vill göra.

Jag Talade med kirurgen för ungefär ett år sedan i samband med min gallstensoperation om en eventuell gastric bypass operation, i folkmun en magsäcksoperation. Jag ville verkligen göra den, men inte för min skull har jag kommit fram till utan det var för majas skull... Jag ville göra den för att kunna få ett jobb och kunna ta hand om henne och eventuell familj, det var min inre bild. Nu när jag bara har mig själv att rå om så har den bilden reviderats, samma drömmar finns fortfarande men vägen dit ser annorlunda ut.
Jag känner att jag har mer energi nu än vad jag hade för ett år sedan, det är för att en stor börda har släppt från mina axlar. För några dagar sedan kom jag i kontakt med 2 ampuller testosterone, och jag klev tillbaka 7 år i tiden i ett nafs, jag vet hur fort min kropp skulle förändras och jag är riktigt sugen att bara säga " Fuck this lets ride!!!!" jag har inget att förlora, för jag är i en sits där jag är kroppsligt döende och det vet jag...
JAg vet samtidigt biverkningarna av att bara släppa lös, och förra gången så hade jag en sån "baksmälla" psykiskt så jag ville ta mitt liv.. Då kommer diffe som sitter på min axel och säger - du, det behöver inte bli som förra gången...
Och den andra axeln sitter mitt förnuft som säger att gör det inte, jag kan säga att det tjattras en hel del nu.

Hur som helst kommer den debatten att fortsätta, så det jag måste göra är att få en start och göra bra saker för mig själv som får mig sakta men säkert att förändras till det håll jag vill. Det skulle få min självkänsla att växa lite, att göra nånting rätt när det gäller mig själv för en gångs skull.
Ska jag göra en oåterkallerlig operation som gör att jag kommer att tappa 20% av ursprungsvikten om 5 år?? eller ska jag komma igång med en Kur som gör att jag kommer att känna mig som en tonåring och läka kroppen, samtidigt som att jag rasar i vikt? Ska jag chansa med biverkningarna? Eller ska jag ta saker och ting i rätt ordning och låta det ta mer tid med förändringarna??

När man läser de tre alternativen så är ju nr 3 självklar för de flesta, men jag är inte som de flesta.

Med tanke hur jag ser på mig själv så lutar det åt nr 2 mer än de andra, men det beror ju samtidigt på dagsformen.

Jag vet iallafall att jag måste börja säga nej till andra projekt än de som gagnar mig, kommer att träna på måndag oavsätt hur trött less eller tjatig omgivningen kommer att vara, för gör jag inte bra saker snart så kommer diffe att vinna och då är det full gas som gäller.

det låter som att jag är deprimerad men det är jag inte än, det är bara en av mina vanliga funderingar...

Idag ska jag iallafall ge mig hän åt dekadens och total avsaknad av själsligt djup, jag kommer att gå in i nidbilden av mig själv som jag skapat som försvar från mig själv och andra.
Jag ska supa till skratta och bara vara oseriös hela dan;)

det här inlägget blev inte alls som jag tänkt det kan jag säga, men det skiter jag i. Börjar jag att skriva kan det komma ut vad som helst;)

En dålig vits: drängen hade fått med sig pigan hem från logen. och han säger när dom trevar i mörkret. - kan du ta av dig tröjan? då svarar pigan- tjöjan??? det är ju exem!!!

Over and out// micke